Mitt första blogginlägg i världshistorien:

Jag har sedan en tid tillbaka övervägt en smula om det där med en blogg vore något för mig. Detta fenomen finns runt om mig ständigt - Jag läser massvis bloggar och umgås med bloggare. Jag fullkomligt älskar konceptet och framförallt skulle det vara ett sätt att trotsa sitt ego på.

Men med lite eftertanke insåg jag att jag redan är bortdömd som bloggerska.

1. Jag har ingen bra kamera = inga fina bilder.
2. Jag är fullkommligt ukunnig tekniskt = Ful tråkig blogg
3. Dåligt med tid = få inlägg.
4. Är inte särsklit alternativ eller djup = Vanlig TRÅKIG vardagsblogg.

m.m - listan kan göras lång.

Sedan en dag så får jag ett meddelande på facebook av en god vän som mot min vilja tillverkat en blogg åt mig. Med vetskapen om en läsare känner jag mig trygg och kan skriva detta inlägg.

Så, Välkommen till en ful tråkig vanlig vardagsblogg med kanske en aning tyll, spets och annan klädromantik.